Cezi, is living the life.

Försvunnen identitet.
När du kan sluta vill du inte sluta.
När du är så djupt fast vid det, finns det inget annat du hellre vill.
Folk kallar det emo, men det är långt ifrån vad självdestruktivt beteende handlar om.
Emo är en stil, något folket har hittat på.
Självdestruktivhet handlar inte om att sätta en blankett på sig.
Man har ingen identitet, därför vill man inte heller klassas som något man inte är.
Man är bara sig själv, du jag han eller hon.
Vi är bara vi, tomma själar utan hopp.
Brustet hjärta, och blodiga vrister.
Blodetsmakt har övertag och obehagliga röster kontrolerar dig.
Du får inte äta, inte heller sova.
Trots alla piller du sväljer så sover du dåligt.
Om inte så sover man flera timmar i sträck.
Någon ser till att du somnar, och somnar du måste dem se till att du vaknar.
Att du äter, och att du andas andas.
Att du andas.. Det hanterar du inte alltid själv.
Andas normalt, funkar inte längre.
Andetagen är tunga och det känns som om dem inte riktigt excisterar.
excisterar jag? eller du.
Var är jag, vem är jag?
Som sagt, identiteten finns inte.
För vi är ingen.
Endast tomma själar med blodiga vrister.
Man skär inte för att dö.
Om det inte är ett självmordsförsök.
Man kan vara suicidisk och ändå skära utan att rikta de mot döden.
Man skär för att överleva.
För att tystna rösterna, för att man blir tvingad till det.
Ångesten kryper upp från alla möjliga håll och det går inte att hantera.
Det Självdestruktiva slutar inte vid att skära.
Utan annorexi är ett exempel, en annan sort.
Man kan sitta och bita sig i händera, riva upp skinnet, slå huvudet i väggen.
Allt görs för att tystna rösterna, för att orka med.
Kanske får jag ett hum om vem jag är om jag slår huvudet i väggen?
de kanske ramlar in plötsligt.
Det funkar inte, all ready tried it a thousands of times.
Du ligger hemma, för sjuk för att gå ut.
Är det en förkylning. går den bort?
Nej den stannar med dig, i ditt inre.
Du är inte fysiskt sjuk, såvida inte dina sår blir infekterade.
Men du är redan infekterad, jag är infekterad.
Vi är.
En del av mig tänker tillbaks, utan att få onda tankar om det.
Den delen är ond.
Jag är ond.
Vem är jag?
Smakar på ordet... JAG.
Ja, vem är jag?
Hur kan jag vara ond när jag inte är jag.
När jag inte finns, när jag är blod.
Något rinnade, som rinner iväg med tiden.
Sakta men smärtsamt försvinner just jag.
Vem var hon? vem är du.
Vi lever inte.
Vi delades i tu, du försvann.
Jag finns kvar, men inte länge till.
Vi är redan infekterade, känner smaken av blod.
Rinnandes längst min vänsterarm.
38 roppar med en vinare.
lappen på bordet.
" låt mig hitta hem, jag tillhör inte denna värld. "

// Cezi